Jag sitter hemma och ska vara produktiv. Meningen är att jag ska studsa upp på morgonen, känna mig motiverad och peppad att skriva på min uppsats som bara måste bli klar (och som tyngt mig sedan flera år tillbaka), gärna vara effektiv med tiden också och hinna öva lite på pipan (som jag såklart inte gjort under veckan) innan lektionen ikväll.

Men jag är inte ett dugg produktiv. Jag har tusen saker att göra men det slutar med att jag inte gör någonting. Jag är trött, så trött. Inte bara fysiskt utan också mentalt.

Jag har alltid känt mig lite höstdeppig för att sen under vinterns kolsvarta dagar omvandlas till en zombie där vardagen mest bestått av att tvinga sig upp, jobba, komma hem och somna i soffan.

Varje år har jag sagt att jag inte klarar det svenska klimatet, varje år har jag känt att det blir värre. För några år sedan bestämde jag mig för att flytta utomlands och var i princip resklar, men då, likt en riktig kliché, träffade jag min livs kärlek och utlandsflyttplanerna försvann.

Men i somras tog jag ett annat stort beslut. Jag sa upp mig från min dåvarande tjänst eftersom min arbetsplats var ohälsosam. Det är det bästa beslutet som jag tagit och jag ångrar att jag inte gjorde det tidigare, för nu kommer baksmällan i form av trötthet. Jag var nog nära att gå in i väggen utan att ens veta om det själv, och jag slutade i rättan tid. Men det tar ett tag att hämta sig, och nu när jag "har all tid i världen" så orkar jag inte. Och det är så väldigt frustrerande, för sån är inte jag.

Och medan min sambo är och jobbar, och jag som är den mest sociala människan i världen sitter hemma och "gör ingenting", drabbas jag av skuldkänslor. Alla dessa "borde" och alla dessa "måste" som väntar på mig. Det känns bara tungt. Jag drabbas också av en enorm ensamhetskänsla som jag inte är van vid. Jag hade ett väldigt socialt yrke och det märks att jag inte fått den stimulansen. Och till råga på allt så är det höst.

Nej, jag är faktiskt inte blogg-oskuld, även om jag nästan tror det själv efter att ha spenderat senaste timmen på att bestämma mig för en bakgrundsfärg som är relativt vilsam för ögat och inte allt för tråkig (är dock fortfarande inte helt nöjd).

Jag har försökt blogga förut ett antal gånger men livet har kommit emellan och stulit min tid. Oftast för andra saker som är mindre roligt och nyttigt än att skriva av sig sina tankar. För det är egentligen därför jag bloggar, för att skriva av mig mina tankar. Dom är ibland för många.

Jag försökte t.ex skapa en ny blogg för bara 3 dagar sen på en annan sida, det tog mig en timme att starta den också men sen missade jag delen att verifiera den inom 48 timmar så den försvann ut i etern. Bara sådär.

Jag tror också innerst inne att jag bloggar just nu för att slippa ta tag i det jag egentligen borde, vilket är att skriva på min uppsats, för jag är nämligen prokrastrineringens drottning. Högen med papper ligger bredvid och om papper kunde stirra så skulle de stirra stint på mig nu. Lite argt sådär. "Fixa oss nu då för fasiken så vi slipper ligga här". Så jag måste släppa mitt första blogginlägg och faktiskt börja vara lite nyttig för ett tag. (Fast det är väl nyttigt att skriva av sig också va?)